Det är ljust ute och det är hyffsat varmt. Jag pratar med min mamma och pappa och får lov att övningsköra med bilen upp till ett hus lite utanför staden. Jag åker dit och parkerar bilen. Strax efter ser jag några människor. Någon på motorcykel, en annan i bil och ett par gående. Jag blir rädd och springer bakom huset men de såg mig så det ä redan försent. jag går fram mot bilen. Kanske ska jag bara försöka köra iväg? Men de kommer fram mot mig och jag får en förnimmelse om att de är kidnappare av någon sort och de låter mig inte gå.
Kvinnan med spretigt hår, som jag associerar lite till Bellatrix Lestrange i Harry Potter, har fått tag på en kabel och hon skär bort plasten i ena änden så att den riktiga sladden syns och så sticker hon mig i armen. Jag fattar inte varför men det är obehagligt och hon skrattar. Trots att jag sitter och letar febrilt efter inställningen på min kamera för att stänga av ljudet så jag kan ta en bild och använda som bevis på hur de så kallade kidnapparna såg ut så tar de inte min kamera ifrån mig. Jag hade t.o.m två kameror. Men jag hittar inte inställningen och jag gör upp en plan i mitt huvud.
Om jag springer ut till väggen och mot staden till husen så borde det fuinnas någon där som kan se mig och hjälpa mig. Men jag är osäker om jag kommer kunna orka springa snabbare än kidnapparna för mina ben känns som bly. Men jag gör ett försök. Ett, två, tre och så springer jag. De springer efter såklart efter och det är människor vid husen som jag springer förbi så kidnapparna gör inget mot mig men de fortsätter springa. Jag känner mig räddad även att de inte är någon annan som kan eller hjälper mig. Men jag hittar i alla fall min familj. Tiden gör ett oväntat skutt och jag hamnar hemma hos mig och det är antingen kväll eller tidigt på morgonen. Det är mörkt och knappt några lampor tända. Men inte bara det. Jag är fångad i mitt hus och kidnapparna, de är där också. De springer omkring och det är som att leka katt och råtta.
Men nu är min familj också här så alla är i fara. Och det är något underligt. När jag ser kidnapparna och får chansen så försöker jag slå eller skada dem på något sätt för jag är så rädd. Jag är så rädd för dem att jag inte vågar göra något annat än att försöka skydda mig och det genom att försöka göra fienden svagare. Jag viskar till pappa att vi måste ringa polisen, rädd för att kidnapparna ska höra mig och göra något för att stoppa oss. Någonting hände däremellan men efter en stund säger pappa att vi har ju silvertejp. Ja bra viskar jag nästan väsande och vill att han ger mig den snabbt för jag är rädd att kidnapparna ska komma på samma sak som jag. Att silvertejp är väldigt bra att binda ihop händer med som handbojar. Jag har nämligen fått en av kidnapparna på fall och han får en silvertejpshandboja. Men det var underligt lätt att få ner den här kidnapparen. Han verkade nästan hypnotiserad och gav sig självmant. Likadant med kvinnan med spretigt hår. Mamma använde en tejp runt hennes handleder också men det var en annan sorts tejp. Jag suckade lite för det var ingen hållbar tejp. Men fortfarande verkade de hypnotiserade eller helt borta från verkligheten. De hängde bara med. Då plötsligt ser jag en mörk gestalt, nästan som en skugga. Jag blir stel och kollar mot den. Gestalten liknar skuggan av Madame Bofvén i årets julkalendern. Men det var rätt hemskt, man står där på helspänn och man kan inte sänka garden för då kanske man riskerar att få inälvorna utdragna av vad det nu är som står framför en. Gestalten springer iaf iväg in i en skugga mot ett annat rum och jag har ingen koll på var han, hon eller den tog vägen. Och nu vet jag inte heller var min familj är. Det är tyst men alla är ändå där men jag kan inte se dem. Jag har ingen kontroll. och jag vet inte vem som står bakom.
Där slutade min dröm. Jag har ett vagt men hastigt minne av att jag vaknade mitt i natten från den här drömmen, var jätte varm, men kom tillbaka in i sömnen för att få reda på vad som hände. Trots det så fick jag ett oklart slut på drömmen. Jag medger, den är rätt komisk på sina ställen, men drömmar brukar bli väldigt ..fucked up om jag får uttrycka mig så. Jag tror julkalendern kom in i min dröm för att jag inte har följt den precis men för att jag såg den igår. Jag funderar på om det inte är lättare att uppleva konstiga drömmar om man gör saker man inte brukar t.ex.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar